*

L. Forsberg här !

(Carrie Bradshaw wannabeiin från Malmö stad)

Har ni någon gång känt att ni inte räcker till ? Att ingen som helst vill ha dig för du inbillar dig att du är kanske en aning för lång/kort, dina bröst är inte som dem du ser på tv och att din rumpa inte är tillräkligt propotionell? Alla har någonb gång känt sig så, utan tvekan! Och att utifrån att vi känner såhär prackar vi på oskyldiga personer för VÅRA skavanker. Ibland på stan får jag se detta praktiskt framför mig, att folk står och pekar och fnittrar åt en person som kanske lider av en sjukdom/ ett handikapp eller är hemlös. Jag förstår inte det roliga, det är inte ett dugg roligt. Tänk att vara tvungen till onödiga påhopp bara föär att man inte ser ut som en "normal" människa. Då frågar jag er Malmöstad, Vad är normalt nuförtiden? Att vara smal som en stick och ha stora bröst och vara sådär lite dum i huvudet eller att vara en pimp som skryter om hur många "brudar" han dragit över? ÄR det de som är normalt!? Då vill jag helt ärligt inte vara "normal". Jag vill göra ett litet experiment med er. Gå ut på stan eller skolan och kolla efter vad som är "normalt". Ordet normalt existerar inte i mitt ordförråd. Inte Onormal för den delen heller. Alla människor är olika, de kanske ser lika ut men de är olika. Jag tycker om att man är sig själv och inte någon man vill efterlikna. 


              

Nu ska JAG berätta vad jag ser på bilden. Jag ser inte överhuvudtaget några "freaks" eller "mongobarn" uatn jag ser 4 glada och vackra unga tjejer. Jag blir så arg och ledsen på världen som ser de här med Down syndrom eller någon annan handikapp som något man kan skoja om med sina kompisar eller göra åtlöje av. Kom ihåg att alla är lika värda ! Nu vill jag att varje gång ni ser ett barn eller vuxen med ett handikapp ska ni inte tänka " Ojoj här kommer en såndära mongo" utan tänk vilket vacker skapelse som gud skapat, eller tänk inte alls.

                       

Signar ut